Ibland får man ta sig en funderare, en såndär som går ända ner till benmärgen.
Är det verkligen det här jag vill satsa på. Ja.
Är jag verkligen redo för det här. Nej.
Kommer jag verkligen klara mig genom det här. Ja.
Vad är jag berädd att satsa?
Där tar det stopp. Orkar jag verkligen lägga ner själ och hjärta i det här som kommer nu? Vill jag det?
Ja.
Men det är ändå inte så enkelt. Ja och nej är bara svar på frågor som kräver milslånga svar.
Jag tror ändå att jag ska köra fullt ut, och lägga upp mål som jag faktisk kan nå.
Debutera MSV B, mål som jag kan nå.
Och jag är ingen FEI dressyr ryttare, inte än i allafall.
Jag ska inte sätta sådan press på mig själv, LA dressyr är bara de lättaste skolorna Ida, ta det lilla lugna.
Somsagt det kan vara från 70 % på en tävling till 55% på en annan.
0:a i ena LA:n, 12 fel i den andra.
Jag ska inte sträva efter OS 2012, det är omöjligt, pucko. Jag ska sträva efter ett leende efter majoriteten av alla ridpass. De ska inte sluta med ett bevis på att jag suger, egentligen så är jag inte kass, bara lite vilse.

I morgon så blir det vanligt markarbete, få honom att flytta, få honom mjuk( och elastisk som ett gummiband.)
Få honom att våga sänka sig och kanske, kanske trampa under sig på riktigt, men det är inte det viktigaste.
Älskade ponny, förlåt mig för mitt humör!
Jag älskar dig!